Jovisst, det finns massor av saker som jag skulle vilja åka tillbaka till, som jag vill se igen. Vackerplatser som jag levde på och ibland tröstflydde till. Andades. Det finns människor som det skulle vara kul att träffa igen. Skulle kunna vara. Men det är för tidigt. Nog för nära inpå. (Och dom viktiga träffar jag, kommer jag att träffa ändå.) Gammelsaker men mest Sistatiden-tiden som fortfarande känns infekterad. Sårskorpan är för tunn. Upptäckte det i Norrköping och det är säkert påtagligare på plats. Det är bättre att låta bli. I väntan på perspektiv. Dessutom åker jag hellre dit på våren. Någon vår. Sjön och bäcken känns för kalla nu. För hårda. Jag behöver inte det nu. Jag behöver helt andra saker. Helt andra platser. Helt andra minnen, att mer gladpåminnas om.
Jag har ju bestämt mig. Det ska vara lustbetonat nu. Inte borden och detblirsäkertbraävenomjagintekännerfördetjustnu utan sånt som leder framåt. Eller bara värmer lite mer. Inuti.
Helgen var fin. Jag gillar kyrkogårdspromenader. Även om jag inte kan laga allt som jag skulle vilja så hade vi det bra. Dansen och musiken fläckades lite av trötthetochsegsjukdom men det var ändå rätt att åka dit. Skumt att se honom skutta omkring som en tok och hetsgladdansmana publiken när han suttit där och seriösdiskpratat på husmöten. Men det var fint och jag blev glad.
Idag en bortglömd födelsedag. Typiskt mig och jag skäms. Mysfika och tillbakahittande, fast nytt. Vi finns allt kvar ändå och jag tycker väldigt mycket om dig, Märta. Vi kommer att dansa sönder golven igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar