15/12 2007

Elvira bränner inga broar framförallt aldrig sina egna. Kråkstäder, tråkstäder brinner aldrig bra. Tänder inga hjärtan, bränner inga fötter till dans. Som glödande kol innanför huden. Känns aldrig. Känns alltid fel. För det var här hon växte upp. Det var här hon la sina minnen i grus, det var det här hon övergav för att aldrig komma tillbaks. Hon är tillbaks, känner gamla blickar använder ögon hon inte vill ha kvar. Ibland måste man falla genom gamla platser, gamla minnen utan fötter men aldrigaldrig ge sig innan man lärt sig gå igen.

Hon sparar orden i små askar och bär dom som halsband, pärlor spränger locken skriker ut över gatorna. Hon är här för att synas hon hörs över taken. Men det finns inget att bevisa. Stor i litenheten. Bräcklighetens villsyner blir så mycket mindre, suddiga konturer hon målar över när hon vet vem hon är.

-----

17/12 2007

Flashblacks, flashbacks som snurrar. Hela gymnasiet som flimrar förbi under en konsert. Meditationsövningar kanske, är det lönt att försöka minska bruset? Fantastisk konsert! Alla minnen. En sovhög längst bort i korridoren. Eller Bamsen fastknuten på axeln under en gitarrlektion. Komplicerade relationer. En vilsen i växlande storlekar. Inbrytning utbrytning.

Det kändes som en öronbedövande försoning. Det fanns också så mycket bra. Även dåligt, men så mycket bra. Och allt har format. Format jag som ibland vacklar – såklart! Men oj så mycket mindre än förut. Insikter och erfarenheter samlade i mina fickor. Lätta som bly och tunga som fjädrar. Jag är glad att jag har dom. Det hade inte varit jag annars och jag vill se vart det kan ta mig.

Tiden är magisk, men jag är inte så dum jag heller. Det blir vad det blir. Det räcker och blir mer än nog.

-----

1/1 2008

Nytt år. Förra blev toppat till toppen igår. Finns inte så mycket att säga. Jag var så otroligt glad, det snöade, musiken hoppade i fötterna, Örkelljunga har en egen golfbana men inga kor, maten räckte, vinet flödade – men framförallt – Ni Kom! Ni tog er pengar, ni tog er tid, ni tog er möjlighet och lust och så var ni här! Känns som årets present. Nästan precis alla av mina vackraste hade jag omkring mig. Tack för att ni kom (pessimisten blev så överraskningsglad att ni faktiskt dök upp att hon har svårt att förstå hur det gick till), tack för att ni finns, tack för all djupmening ni sköljer över mig, stadigmarken, alla påminnanden om viktigsakerna och tack mina finaste, tack för att ni alla gör mig så genomglad.
Världens finaste avslutning och en bättre början än jag nånsin kunnat önskat mig.

Det har varit stora förändringar det här året. Värmland. Lovis. Hjärtekross. Estland. Kaffekompositioner. Återupplivningsälv&dansdansdans. Vårdinge. Blåmärken. GladEld. Norge. Bortfall. Hemmalandning. Fläng GbgMalmöSthlm. RiktigJobb och Relationsvirvlingar i massor. Det har varit hårda smällar det här året och galet mycket sjukdomar, men jag tog mig igenom alltihop och ut på andra sidan. Och tänk, ett r i k t i g t jobb har jag hunnit med. Det ät tufft. Jag gör vad jag vill nu. Känn pressen. Ansvaret. Hur läskigt som helst. Haha. Världen ligger för mina fötter. Det är mina möjligheter som ska levas nu.