Så var det bara jag igen

Helgen var så fin. Tack, KB för att vi fick komma! Jag tycker så mycket, så mycket om mina flickor. Mina. Mina fina. Tänk vad den växer ändå, extra familjen. Dom självvalda. Dom man behåller. Det blir så varmt och ombonat. Ok, det är en bit bort men det gör inget för det känns så rätt&bra&hemma när det väl blir.

Det blev mycket diskuterat på hem och ditvägen. Lång biltur. Blixtar från ingenstans och så fortkörningsböter. Antagligen. Så onödigt. Tur att jag har inkomst på gång. Det störde, det var onödigt men det förstörde inget. Det är så trevligt med engagerande bilsamtal. Eller att bara åka ihop på vägen. Man hinner gå igenom så mycket. Särskilt i mörkret. När bilen blir en bubbla, när bara viet finns. I all fall när det är ett så bra vi. Vi tog oss igenom kommunismen, utopier, mellanvägar och förhållningssätt. Cubaresor, avköning&relationer, normer, västerlandsskuld, kaffe och choklad. Kollektiv. Ganska tunga saker men otungt. Jag vill bo i ett hus på landet med mina vänner. Det vore så fint. På landet men nära till stan eller en konstnärskulturell-aktivitetssamlingsplats. Samla dom där. Mina fina. Kanske till hösten. Många kansken till hösten. Men ett hus. Tillsammans. Oh, vad fint.

Jag eldade lite i lördags. Alla var så duktiga och jag ville inte först för jag ville inte duktighetsbevisa mig för någon, definitivt inte för mig själv. Jag vill aldrig mer känna att jag måste duktighetsbevisa mig. Lustkväva mig långsamt. Jag eldade lite i lördags för jag tänkte vafanskärpdig. Det var kul! Jag vill ha min stav.. Den ska komma på posten. Jag vill ha nån som lär mig lite mer. Ska kolla upp eldsjäl. Det kanske finns nån här i närheten där som vill hjälpa mig. Jag sprutade lite. Det kändes inte alls lika svårt som sist, men jag hade lite vin i mig, det var dumt. Egentligen. Övermodande genom vin ihop med eld. Ska nog inte göra det till en vana. Men i alla fall. Eld. Oh, vad jag tycker om eld. Ska skaffa olja. Ska göra en fackla och öva mig i trädgården. Smålysa upp hösten för mig själv i väntan på mer.

Vi kom hem rätt sent igår. Cissela åkte hem nyss. Känner mig lite ensam. Är så glad att hon spontanstannadeöver. Det är så många vägar som öppnar sig hela tiden. Det värmer. Ting. Det kanske vore nåt det. Och tänk om man fick vara med på invigningen i sommar. Bland eld&dans det vore helt fantastiskt. För några år sedan trodde jag inte att jag nånsin skulle få allt det här, den här världen öppnad för mig. Att det fanns en plats som jag kunde börja fylla imigsjälv på riktigt, Det är så häftigt. Jag är så glad för det. Tack.

Jag ska börja jobba imorrn. Äntligen en start på göramigsjälvständigochoberoendearbetet. Jag ska börja göra rätt för mig. Jag ska börja betala av mina skulder. Jag ska börja bidra till hushållet. Jag ska börja göra våren lite mer möjlig. Äntligen. Skönt.